Diana

7 mars 2010 14:07

Ajaj, illa. Hoppas magen är tömd nu så att ni får vila lite.

Janne

7 mars 2010 15:22

Stackarn! Det är vid såna tillfällen man är glad över att inte ha en hund som samtidigt måste rastas. ;)

Krya på dig!

Carina

7 mars 2010 18:06

Stackare!!
Tänk positivt vännen, tur ni inte har femlingar :)
Krya på dig!
*kramar om*

Cim

7 mars 2010 18:25

Aj aj aj aj, det där lät inget vidare....
hoppas det snart är över!!!
Skickar dig massa kramar

Anniepie

7 mars 2010 18:32

Usch, va jobbigt! Får hoppas att det löser sig i alla fall så gott det går! ;) Kram!

Maria

7 mars 2010 19:33

Blä... Vet hur det känns! Hade det två ggr förra året när E2 var hemma! :$ What doesn´t kill you makes you stronger?...
Krya på dig!

Strölla

7 mars 2010 20:26

Fy va jobbigt för dig.....blä för magsjuka bland det värsta. Hoppas att du snart är på benen igen kramizar.

Em

7 mars 2010 20:28

Men vad skönt att du äntligen fick reda på det! Jag kan tänka mig att du känner stooooor lättnad! Svarsalternativ 2: Vad fan! Har du inte tillräckligt med skit sen innan? Ursäkta ordvalet, men ibland FÅR man ta i. STOR KRAM

syster

7 mars 2010 20:44

Hej gumman. Stackars dig. Hoppas det går över snabbt. Sitter på tåget till Malmö ska på utbildning i morgon bitti. Tänker på dig. Puss.

Pem

8 mars 2010 02:33

Å fy din stackare!
Hoppas du/ni kryar på dig/er snart!!!

lilla My

8 mars 2010 10:19

Krya på dig vännen.Kram

Susanne

8 mars 2010 10:28

Stackars dig :-(....... Lider verkligen med dig! Hur mår du nu??

Hoppas att du kan få någon hjälp iaf! drick the & avslgen ljummen coca cola, det hjälper!

// Krya på dig kramar!

jocka

8 mars 2010 10:30

jamen fy vad jobbigt..då orkar man ju ingenting ju.tänker på dig hjärtat.puss o kram till er

camilla

8 mars 2010 10:40

Nä...stackare.
Hoppas att du känner dig bättre snart.
Mycket snart.
Kram på dig!

Anja

8 mars 2010 22:09

Fy f..n för kräksjuka överhuvudtaget men när man dessutom måste ta hand om någon annan samtidigt så är det faktiskt överjä..ligt! Vet precis hur du känner dig.

Vi var ju kräksjuka hela familjen för nåt år sen. Så när man själv var helt väck, frossade, spydde coh sket så var man dessutom tvungen att ta hand om tre ungar som gjorde detsamma.

VIDRIGT och något man inte nånsin vill uppleva igen.

STOR TRÖSTKRAM!!

(hoppas åtminstone att du går ner 3-4 kg som plåster på såren, då kan det ju vara värt det, sådär i efterhand, hehe) ;-)

Ulrika

8 mars 2010 23:02

Fast sen efteråt, när man vet hur det är...så är det ju sällan så roligt som man tänkte att det skulle va..;D
stackare...