Sonen pratar oerhört mycket om sin bortgångna morfar nu. Om hur mycket han vill träffa honom igen och att han är ledsen över att han flyttade till himlen. Han vill hyra en helikopter och åka upp o hämta tillbaka honom, säger han.
I förrgår kväll låg han så nybadad i sängen och kollade på film. Då han plötsligt ser på mig med en sån intensiv o kärleksfull blick och säger:'
- "Mamma, jag vill inte döda er!"
- " VA?
- " jag vill verkligen inte döda dig o pappa"
här blir jag helt tyst, och vet inte om jag ska skratta eller gråta för jag inser snabbt att han menar:
"jag vill inte att ni ska dö"
Åh herregud, vad det är svårt att vara förälder ibland.....Att veta vad man ska säga... Men ack så ljuvligt med alla känslor!!!!
Det viktigaste att veta är att det ÄR ok att vara ledsen, och sakna någon.
Jag saknar min pappa varje dag och skulle göra vad som helst för att få en dag till med honom...
Så ni som har era föräldrar kvar, FÖR FAAN så va rädda om varje stund med dom!
Diana
21 mars 2011 11:49
Usch ja, jag kommer bli helt knäckt den dagen mamma går bort... riktigt jobbig tanke.
Sött sagt av Mini!
http://www.decdia.blogg.se
Lena
21 mars 2011 12:15
Det är svårt när dom säger så man kan ju aldrig lova att man inte ska försvinna. Tror man ska prata om det. Men vet inte riktigt hur.
Här pratade vi hela tiden och hoppades att allt skulle gå bra. Lovade aldrig att pappa skulle bli frisk utan sa att vi hoppades. Tror än idag att vi gjorde rätt med allt men det vet man ju aldrig.
Saknaden är stor efter dom som försvunnit för oss.
Här om kvällen när månen lyste starkt sa T att det var pappa som tänt den.
Stor kram
dansbandsfrun
21 mars 2011 12:22
Nu kom tårarna, klart det var han som tänt den lite extra starkt häromkvällen! Så fint!
Jag håller helt med att man måste försöka låta bli att lova o garantera. Än så länge kan ju vi "prata lite luddigt" här men förstår att T börjar vilja veta lite mer "bestämt"
Jag brukar säga till Mini att morfar, farmor o farfar följer honom uppifrån sitt, o de ser att han är snäll o go. O när vi flyger, så vinkar han för fullt till molnen ;)
Stor kram!!!
camilla
21 mars 2011 12:31
Oj..det var ord och inga visor ;)
Nä...det är klart att vi ska njuta av var enda sekund man få ha kvar sina nära och kära på jorden.
Tänk...jag har min farfar kvar i livet. 86 år och pigg som en mört.
Jag njuter och tar vara på varenda sekund. Men jag MÅSTE bli bättre på att höra av mig till honom.
Det blir allt för sällan. Någon gång i månaden,bara :(
Man borde ringa åtminstone en gång i veckan.
Men som jag brukar säga...minnet lever!
Kram på dig!
http://cammo69.blogspot.com
Britt
23 mars 2011 20:58
Nej det går ju inte att lova att man inte ska dö ifrån dem man älskar, däremot kan man ju säga att man blir varm i hjärtat av att de älskar en så mycket att de inte vill att man ska dö ifrån dem.
Jag är så glad att jag hunnit tala om för mina föräldrar hur mycket jag tycker om dem och varför och hur stolt jag har varit över dem. Min mamma lever än men pappa dog för 3 år sedan.
http://brittsbetraktelser.blogspot.com