Marie-Louise

13 oktober 2010 15:42

Å barn är för goa :) Vilken omtänksam pojke du har, underbart. Fast vad trist att du fick så ont. /Kram

Monica

13 oktober 2010 15:42

Barn är verkligen underbara....
Hoppas att du mår bättre idag.

Kram på dej!

pysseliten

13 oktober 2010 15:51

Trist att du får så ont . Jag förstår att du vill så mycket med inte kul att få lida sen för det . Jag får ju super ont i min axlar om jag tar i för mycket ;( Trist det med skulle b´vilja sy mer men vet att jag får lida . Men hoppas på att bli bättre av att träna . Idag ska jag prova stepp för fösta gången. Yoga kanske skulle vara bra för dig .Du får komma ut och testa någon dag i blacka .

Neta

13 oktober 2010 17:16

Ja vilken going ni har, dom begriper mer än man tror dom där minimänniskorna ;)
Annars känner jag så väl igen mig, "idag är jag lite bättre då sätter vi fart" fast man vet....
Men det är ju så fruktansvärt enerverande att inte kunna göra allt man vill.

dansbandsfrun

13 oktober 2010 17:27

ja, jag lär mig aldrig!
hade en skitbra dag o hade en massa som jag ville få gjort...
så förbannat trött på`´t

Ulrika

13 oktober 2010 17:36

Vilken omtänksam gullunge! Gissar att det trillade några extra tårar av moderskärlek nedför kinden... Trist att kålpuddingen skulle ställa till det så, det som är så gott! ;)

dansbandsfrun

13 oktober 2010 17:37

Japp, erkänner att tårarna rann extra mkt ;)
O faktum e att Kålpuddingen blev den godaste jag någonsin gjort ;)

Diana

13 oktober 2010 18:31

Vilken sötis han är! Hoppas det känns bättre i kroppen nu!

Erika

13 oktober 2010 18:44

Sicken gullunge! :)
kram!

Cina

13 oktober 2010 19:08

Barna är för gulliga...
Hoppas du mår bättre snart och att din värk går över.
Kålpudding är kanongott...=))

Kramen

Mia systeryster

13 oktober 2010 20:38

Men vilken liten gos kille, så liten och så omtänksam!!Hoppas du känner dig bättre i morgon!
Kram

Carina

13 oktober 2010 21:40

Lille vännen fylld med empati...
Kramar om och hoppas du mår bättre nu.

maggan

13 oktober 2010 23:06

ååh va han förstår den här lille "goa" kille..barn är inte dumma, de är ärliga..så sööööt han är, hoppas du känner dig något bättre
varma kramar till dig.......

Ellis

14 oktober 2010 00:39

Åh blev helt tårögd och toktäppt i näsan av att läsa detta inlägg.

Ni två är så goa. ren kärlek

camilla

14 oktober 2010 08:23

Gullunge,där!
Kunde du må annat än bättre då?
Nä...skulle inte tro det :)
Kram på dig och god morgon!

diana

14 oktober 2010 15:50

Ungar är så naturliga när det gäller smärta. Det är ens egna samvete som ställer till det. Jag säger nästan aldrig att jag har ont, men de märker det direkt och anpassar sig. Jag har intalat mig själv att det är bra, för då lär de sig bli empatiska.
Positivist? Javisst! ;)

charlotte

16 oktober 2010 09:00

å vad gulligt gjort. en gång när jag bröt ihop så gick barnen ut i köket o kom tillbaka med varm chhoklad o bulle..