<<<<<jag är ensam hemma>>>>>>>

EGENTLIGEN...skulle jag gjort en massa saker just nu....

EGENTLIGEN borde jag ha tagit en promenad...tvättat...ringt samtal...städat efter min klädprovning igår...osv osv...

MEN

som den livsnjutare jag är så sysselsätter jag mig just nu med dessa...

Liggandes under mitt underbara täcke...med "frukost" på nattygsbordet.

Jag säger som sonens favorit "Blixten Mc Queen" ;

"ibland e de skööönt å bara va JAG"

Det här stannar mellan oss va?

GOD MORGON!

EDIT: bilden är tagen för lääänge sen en nyårsaftonsnatt HAHAHAHA

Jag tyckte den var så "söt" o den enda bild där jag hade tandborsten med ;)

Jag blir så rörd av era kommentarer så jag vet inte riktigt vad jag ska säga!!    så många och SÅ fulla av värme o omtanke!

Om ni visste vad de betyder.... Största tack från hela mitt hjärta!

Ikväll startar behandlingen. Det känns lite "pirrigt" faktiskt.

Jag ska ta medicin varje söndagkväll och onsdagkväll och sedan gå till vårdcentralen varannan torsdag och ta prover.

Ganska inrutat men vad gör DET?

Hey Ho Let´s Go!!   

För er som inte vet, så drabbades jag av ledbesvär av stora mått när min son var runt året.

Mitt o vårt liv förändrades på EN dag.

Samtidigt som man var i ett stort lyckorus över att ingå i en underbar familj så blev man påmind om smärtan som låg och lurade i kroppen så fort sonen tog tag i ens finger o ville visa mig något eller när jag skulle utföra vardagliga hushållssysslor osv.

Värken var fruktansvärd. Dag och natt.

Från att ha varit en glad o sprallig o levnadsglad tjej så blev jag nu någon som varken jag eller min sambo kände igen...

Jag sökte hjälp. Hamnade efter lång tid hos en reumatolog som efter 3 besök avfärdade mig som "gårdagens sopor" och sa ordagrant;

"- det här är inte vår bransch" (bara för att de inte hittade inflammation vid dessa tre tillfällen)

Här följer nu ca 2,5 års helvete fyllt av värk och smärta men jag vill inte skriva detaljerat om detta. Utan vill bara uppge en ungefärlig tidsram så ni får ett hum om hur det var. Ibland var allt som vanligt. Ibland kom jag knppt ur sängen.

Så kom gårdagen!!!

Jag hde en remiss till en annan reumatolog för en "ny bedömning"

Han lyssnade på mig en stund, medan jag uppdaterade honom.

Han undersökte mina leder.

Han sa de mest magiska orden jag hört på länge;

"ja, klart jag ska hjälpa dig" (jag började böla som ett barn av lycka)

(han kunde inte ställa en klar diagnos eftersom det är lite fler tester som skall göras. Men antingen är det Palindrom Reumatism eller Psoriasis Artrit)

För att bli bra/bättre så innebär detta att jag ska behandlas med cellgifter.

Och jag KAN få biverkningar som illamående, huvudvärk och visst håravfall MEN då får det bli så för troligtvis innebär det också ....

ATT JAG BLIR MYCKET BÄTTRE, KANSKE RENT AV BRA!!!!!

Jag är SÅ tacksam, lycklig och känner nu hopp för första gången på MYCKET länge.

Min behandling börjar på söndagkväll.

Dvs. Vägen till ljuset börjar på söndagkväll.

Tack till doktorn för att du ÄR en doktor!

Tack till min sambo för att du är den finaste man som finns!

Tack till mig själv för att jag orkade.

Tack till er för att ni orkade läsa och att ni bryr er om mig tillräckligt mycket för att följa min blogg!

I dag är en speciell dag.

Vi har jubileum.

Grattis till oss