Alla sörjer vi olika...

Mini sörjer att 2 neontetror saknas i hans nya akvarium. (vid fototillfället hade vi bara hunnit skaffa 2 hudduruckupillikockosfiskar) eller va dom nu hette...

vi försöker tala om att "ibland försvinner fiskar spårlöst"...och när "Mini" då tittar frågande o ser sorgsen ut så springer vi iväg o gömmer oss i garderoben för att slippa följdfrågor...

                                                  
*

Själv har jag varit på rean o provat kläder så JAG sörjer min gamla kropp.....

Men DET är ju en HEEEELT annan historia.

jag ska gå o dra nåt gammalt över mig nu o låtsas att jag är ok med att "det är ju bara mer att älska" urrrrrrrrk....

puss  

Ja...nu ska ni inte tro att det handlar om någon-slags-blodig-hämnd här   

nej jag ska ge tillbaka av allt underbart ni har skrivit till mig om min "you-tube-låt" i förra inlägget!

Alltså, seriöst!

Ni är för BÄST!!! OM ni visste hur det påverkar mig att ni skriver så fina saker.

Jag börjar ju för 17 fundera på att sjunga igen   

Ni ska få ett hjärta (emmertaler, finns på Mc Donalds just nu) av mig fullt av kärlek!!!

Sen vill jag svara alla här på ett ställe: Ni undrar om jag inte vill börja sjunga igen? Om jag blir sugen osv...

(jag ska skriva om min "karriär" någongång framöver)

*Jag saknar timmarna på scen. "förhållandet" mellan publiken och mig...

*jag ÄLSKADE o ÄLSKAR att stå däruppe om allt funkar. Min röst, låtarna sitter och publiken är på G.

*Jag älskade att GE av mig själv.

*Jag älskade om någon kom fram efteråt o ville prata o ge beröm (Om dom gav   kritik fick dom en spark på smalbenet) hahaha

*Jag älskade gemenskapen som blir i ett band. Man blir verkligen som en familj. Och jag som tjej har lärt mig mycket "matnyttigt" ska ni veta...hur man har "svar på tal" osv... ;)

men sen fanns det mycket som jag INTE älskade...

Min lust tog slut av olika orsaker...

Därför valde jag att gå av scenen.

Jag tyckte inte att det var rättvist mot publiken att jobba vidare med detta eftersom jag inte längre "brann".

Min låga är fortfarande släkt... Men man ska ju aldrig säga aldrig.